Så började höstterminen, och barnen hann inte gå mer än två veckor så blir JAG förkyld! Inte dom!
Halva arbetsgruppen ligger hemma och snorar och hostar.
Fast när jag snorar och hostar och är ”hemma” måste jag ändå gå ut med hundar, laga mat, ta hand om disken (…vilket jag gör när jag ”känner för det”….så det ser ut som ”hejkomochhjälpmej” i mitt kök, nästan jämt).
Jag undrar hur städat folk har det EGENTLIGEN! Ibland tror jag att jag är den enda som faktiskt har det superstökigt! Att jag är den enda som faktiskt kliver ÖVER skorna i hallen, kliver ÖVER tröjan som ligger på golvet, själv kastar ”halvanvända kläder” på soffkanten eller på golvet bredvid sängen, låter det urdruckna glaset stå kvar på soffbordet och orkar inte plockan undan på diskbänken efter varje måltid…eller plocka ur diskmaskinen varje dag (=smutsig disk växer till ett berg på diskbänken).
TUR att jag är singel! TUR att jag inte har någon som irriterar sej på att jag är slarvig och ”inte bryr mej”! TUR att jag får vara som jag är, med mej! Och mina barn! Dom är ju så vana, och dom är givetvis likadana. Jag undrar om någon utav dom kommer att bli superduperordentlig när dom flyttar hemifrån, för att ”det var så jobbigt med mamma som alltid hade det så stökigt”…typ. MIN mamma är jätteordentlig! Och jag bidde tvärtom! Men man FÅR vara stökig när man närmar sej 49, och helst utan att skämmas!
Ibland skäms jag…fast bara lite…och ibland undrar jag var ”folk tänker”, men vem bryr sej egentligen om vad folk tänker…och vem bryr sej egentligen om att det är stökigt hos mej ”om hundra år”?
erviluca #mammatillfyrakillar 