Packleader

Meningen är att jag ska bli ”packleader” för mina två hundar. Jag har förstått att jag har en ”kärleksrelation” till dom, men vad dom behöver mest av allt är en Ledare. Det säger Ceasar Milan.

Men kan man fortsätta ha sin ena hund som ”hångelhund” trots att jag blir ”packleader”? För både hon och jag har Behov av att lägga våra nosar ihop och gooosa ibland…Kan en päcklider vara ihop med sina ”follower” typ?

Sally är så tuff! Hon håller svansen högt och ser ut som om hon ”Äger Världen” när hon är ute och går, och hon går Framför mej. Det ska dom inte göra, säger Ceasar. Hunden ska gå Bakom Ledaren. Men hur gör man då när dom springer lösa i skogen? (”Ajjabajja – inte 1 maj till 1 september”,  säger Vän av Ordning…). Dom tycks inte ha någon skog att gå i i USA…Dom går bara på trottoarerna bland husen. Fast jag har sett att om man åker rullskridskor jättefort kan man ha sin hund som ”dragare” och då går den ju inte bakom. Grejen är bara den att jag inte kan åka rullskridskor… Får väl börja…

När någon ringer på dörren hemma hos oss blir det KAOS! Hundarna skäller och hoppar och när jag öppnar dörren tränger dom sej fram och vill ”hälsa”, alternativt ”döda” (!). Nejdå, så allvarligt är det inte, men dom Låter som om dom vill döda. Dom, typ Skriker: ”VI BOR HÄR VI BOR HÄR!!!!”. Då ska jag ”claim the door”. Så den stackaren, som ringde på dörren, får Vänta medan jag ”claimar dooren”, hyschar och försöker få hundarna att lugna sej…Med hundgodis går det ju liiiite bättre…men tycker hundarna att deras ”Mission (Uppdrag) är Important (Viktigt)!” så är det svårt att få dom att fatta att dom inte har något ”mission”. Jag ska alltså få dom att fatta att deras ”Mission” = Mission imposible.

Det är nog nyttigt att ta på sej en ”Ledarroll” överhuvudtaget i livet. Att gå med rak rygg, och se ”stolt” ut, vara tydlig och veta vad man gör (även när man inte vet det… Så gjorde jag när barnen var pyttesmå och skrek för full hals – och jag egentligen inte visste vad jag skulle göra – Då gick jag runt med dom i famnen som om jag ”var på väg någonstans” och att jag ”visste vad jag gjorde”. Då lugnade dom sej, för jag förmedlade känslan av trygghet…tror jag. DEN rollen ska jag ta med mina hundar, och helst resten av livet också…).

Pust!