En grej som är jättekul när man har hund, tycker JAG, är att träffa andra hundägare, eller vilka människor som helst, som vill ”prata hund”. Vi svenskar är ju inte så bra på att ta kontakt med varandra utan anledning, men hund=anledning.
MEN det tråkiga är hundägare som INTE tycker det…Som drar och sliter i kopplet på sin hund och ser ut som om jag vore ett Monster som kommer gående.
Idag tex kom en dam (typisk DAM) med sin lilla jack russel terrier. Hunden ville hälsa på mina hundar och drog i kopplet och viftade hejvilt på svansen, men tanten DROG i kopplet och lät nästan hysterisk när hon hojtade att ropa på mina hundar. Hennes beteende skulle kunna få vilken hund som helst att bli Galen!
Jag har tre små hundar – den yngsta är 11 veckor….dom andra är…söta! Och dom går inte fram till andra hundar om jag inte ”markerar” att dom får…ofta vill dom inte ens…Men i och med att en utav mina hundar Närmade sej henne och hennes hund blev hon alltså hysterisk!
Visst kan hennes hund ha varit Galen…men den såg inte ut så på kroppspråket…och mina hundar går inte fram till en Galen hund för DOM kan läsa av andra hundars kroppspråk, eftersom dom, ända sen dom var små, fått hälsa på både stora, små, pigga och lata hundar….och jag har passat på att växla några ord med matten/hussen….
Något som också förundrar mej är att många hundägare är så ointresserade av Andras hundar…Å andra sidan är jag förundrad över att ”barnägare” (=föräldrar) är så ointresserade av Andras Barn…så det är väl bara så:
Mina barn – andras ungar.
Min hund – andras…byrackor?
?
erviluca #mammatillfyrakillar 