Månadsarkiv: juni 2007

Om TRE dagar åker jag till Florida! Ensam! Jag som alltid brukar ”hamna vilse i pannkakan” – vart jag än ska och vart jag än åker – hoppas att jag 1. inte ska byta flygplan någonstans på vägen. 2. OM jag ska byta flygplan; att andra flygplanet är nära och att jag inte ska behöva trassla runt i en massa korridorer …3. OM jag ska byta flygplan och det är långt och trassligt; att det är god tid mellan bytena så att jag får lite ”gåvilsetid”….

Jag brukar alltid ha ”köra-vilse-tid” när jag ska någonstans. OM jag inte har det, kommer jag ALLTID försent! Jag är en sån som kan gå vilse i en korridor! Snurrar jag runt ett halvt varv och blundar vet jag inte varifrån jag kom. Jag är en sån som måste vända på kartan åt det håll jag står för annars förstår jag den inte. Jag är en sån som måste vända bordet (jag håller på att skruva ihop, från IKEA) så att det åt samma håll som beskrivningen…men å andra sidan är det nog bättre att vända på beskrivningen…ehe?

Tre intensiva veckor med Grabbarna Grus (8, 11 och 12 år) och våra tre hundar. ”Semester”? Ha!

Det har varit härligt och intensivt och mycket och kul att ha barnen varje dag utan att behöva stressa iväg på mornar och stressa vidare EFTER jobb och skola…MEN att kalla det för ”semester”….Hm…. Var ÄR semester? Är det att vila? För om det är det, har jag inte haft semester…än.

För BARNEN har det varit semester! Vara uppe länge på kvällar och sova längre (men inte FÖR länge!) på mornarna! Leka leka leka oavbrutet så länge man vill hela tiden…inne, ute, överallt…leka leka leka…Spela spel; TV-spel och dataspel. Hoppa på trampolinen, leka på trampolinen, leka kurragömma, Avatar och allt däremellan. BADA när jag orkat skjutsa till något bad och/eller när vädret tillåtit. Av och till har en mamma-röst avbrutit barnen med ropet: ”Frukost!” eller ”Lunch!” eller ”Mellanmål!” eller ”Middag!” men förutom detta har det bara varit SOMMARLOV för barnen…

Jag då? Mamman.

Min kära uppmärksamme 12-åring beskrev det så här: ”Mamma, du går upp på morgonen, gör frukost till alla och plockar sen undan. Sen går du ut med hundarna. Sen börjar du med lunch och gör den. Sen gör du iordning efter den. Sen går du ut med hundarna. Sen gör du mellanmål. Sen går du ut med hundarna. Sen gör du middag och sen går du ut med hundarna. GÖR DU INGET ANNAT???!”

Svar: ”Typ näe….”. Men NU är jag superledig i 14 dagar!!!!  Jag ska åka till Florida, till syrran! UTAN hundar och barn! Och bara snacka skit med syrran och ligga vid poolen (självklart har dom pool) och dricka drinkar och inte röra mej ur fläcken….Vem som ska göra maten skiter jag i…Drinkarna kanske bedövar hungerskänslorna, och förresten behöver jag gå ner i vikt!

Jihaaaaa! Äntligen semester!!!!

En grej som är jättekul när man har hund, tycker JAG, är att träffa andra hundägare, eller vilka människor som helst, som vill ”prata hund”. Vi svenskar är ju inte så bra på att ta kontakt med varandra utan anledning, men hund=anledning.

MEN det tråkiga är hundägare som INTE tycker det…Som drar och sliter i kopplet på sin hund och ser ut som om jag vore ett Monster som kommer gående.

 Idag tex kom en dam (typisk DAM) med sin lilla jack russel terrier. Hunden ville hälsa på mina hundar och drog i kopplet och viftade hejvilt på svansen, men tanten DROG i kopplet och lät nästan hysterisk när hon hojtade att ropa på mina hundar. Hennes beteende skulle kunna få vilken hund som helst att bli Galen!

 Jag har tre små hundar – den yngsta är 11 veckor….dom andra är…söta! Och dom går inte fram till andra hundar om jag inte ”markerar” att dom får…ofta vill dom inte ens…Men i och med att en utav mina hundar Närmade sej henne och hennes hund blev hon alltså hysterisk!

Visst kan hennes hund ha varit Galen…men den såg inte ut så på kroppspråket…och mina hundar går inte fram till en Galen hund för DOM kan läsa av andra hundars kroppspråk, eftersom dom, ända sen dom var små, fått hälsa på både stora, små, pigga och lata hundar….och jag har passat på att växla några ord med matten/hussen….

Något som också förundrar mej är att många hundägare är så ointresserade av Andras hundar…Å andra sidan är jag förundrad över att ”barnägare”  (=föräldrar) är så ointresserade av Andras Barn…så det är väl bara så:

Mina barn – andras ungar.

 Min hund – andras…byrackor?

?

VET DU vad du har när du har ett hus i skärgården? VET du att du är lycklig då? VET du att det finns människor, som jag, som troligen aldrig kommer att få ett hus i skärgården eller ens en liiiiten liiiiiten sommarstuga. ”Varför kan inte vi också ‘åka ut på landet’?” frågar mina söner…”som ‘alla andra’?”…Ja, varför? Varför har jag inte ett ”land”? Varför har jag inte skaffat mej en rik man, eller varför är jag inte rik själv? Varför har jag ”hål i fickorna”? Eller är det DET som är ”problemet”?

VET DU vad du har när du har en STOOOR stadsjeep? Känner du dej lycklig när du sitter framför ratten och tittar ner på min gamla Mitsubishi från 1989? Förstår du att du borde njuta av att DU har en STOOOR DYYYYR bil och jag har en lite rostig ”skitbil”? För OM du inte njuter – vad är då vitsen med den stooora bilen?

VET DU att du vad du har när du har ett lyckligt äktenskap/förhållande? När du kan gå i trasiga kalsonger och kulmage, eller naturliga hängbröst, och titta på din make/maka med kärlek i ögonen? VET du att du borde njuta av lyckan att ha det så? För OM du inte njuter – vad är du vitsen med det hela?

HAR DU VETT ATT NJUTA OCH KÄNNA LYCKAN ÖVER DET DU HAR?

Jag har en massa! En massa som andra inte  har…för det finns alltid dom som har det sämre…(om det nu gör mej lyckligare?…Hrm!) och det finns dom som har det bättre…Så varför plågar jag mej då ibland med att känna en sån hemsk AVUNDSJUKA? Istället för att njuta av det jag HAR? Och det plågar mej värre om det tycks som om du INTE njuter av det DU HAR!! Eller hur var det nu….