….så här var det….
För ca 8 månader sedan började jag och en kille/man så smått att maila på en date-ing sida…Det var inget märkvärdigt alls och han var väl egentligen inte alls ”min typ”…och vi flirtade inte ens…Det liksom bara blev så att vi började skriva…båda två….Till slut bytte vi mailadresser och fortsatte där…och skrev mer och mer…
Jag började längta efter hans härliga mail, som, för det mesta, fick mig att skratta högt! Vilken humor!
Vi började också chatta då och då….Vi skrev om allt och inget…Tramsade mycket och skrattade mycket… Delade med oss av vardagens trivialiteter och svårigheter…glädje och sorg….
Han blev den som ”höll mig i handen” när det blåste och den som ”fanns där” när jag kände mig ensam (efter en skilsmässa för 1 år sedan)….Livet kändes rätt härligt med ”Adam” ute i Cyberrymden…
Vi ”pratade” om att träffas, men det blev inte riktigt av…Något hände hela tiden….Med honom, eller mig…och det kändes inte som om det var så viktigt eller som om det var bråttom med någon träff…Lite läskigt var det också, eftersom det kanske inte skulle klaffa i verkligheten och allt skulle bli konstigt och ”rinna ut i sanden”…kanske…Man vet inte…Nåja…
Så slutade mailen komma…Jag har skrivit och undrat och bara BETT: Hör av dig! Säg om du inte vill skriva mer! Jag måste få veta! Men det är bara tomt och tyst….Det känns så ensamt och övergivet här hos mig nu….
Vad hände? Har ingen aaaaning…
Snyft….