Julafton 2018 /erviluca

Först gå upp tidigt och duscha och fixa iordning sej och sätta på sej ”rätt kläder”; lagom fint och ”juligt” och ändå kunna jobba och svettas i det……och sen gå ut med hundar och cykla till tåget i 4 minusgrader.

Jobba. Dvs fixa i ordning för ca 150 besökare som ska fira julafton och få en fin och minnesvärd dag, tillsammans med  ca 10-12 kollegor/volontärer/timmisar.

.Ha en härlig dag med glada familjer som trivs och har det bra, fixa, dona, slå in paket, äta lite, umgås, prata……

….städa undan, fixa, dona, åka hemåt, träffa rotweiler på t-banan, gosa med den, bli hårig överallt ( fifaan vad den fällde päls!), träffa äldste sonen, prata om Livet på t-bana och tåg, prata om Viktiga Saker…..

….gå hemåt med cykel, gå förbi mack och handla köttbullar och korv, gå hem, frysa om händerna (tappade EN vante på t-banan)…..Äldste Sonen (som är en Innerstadsgrabb) har INGA handskar alls = fryser om händerna! -8 grader. Kommer hem. Storing har fixat ALLT: mat, bakat, dukat, grejat, fixat, ordnat. Fantastiska människa!

Vi äter, dricker, sjunger (”måste vi sjunga så töntiga sånger?” ”Ja!”), pratar…..äter mer…..Pratar allvar. Jag skriver ”för manligt”(utan själ) i mina frågor och svar i chatten får jag veta. Ok. Har tänkt på det själv. Förklarar. Diskuterar.

Pratar viktiga saker.

Pratar oviktigt och larv. Skrattar!

Byter rum och bord och äter godis, dricker kaffe o glögg, äter nybakade kärleksmums med saffran (sååååååå goda!) och godis i mängder.

Delar ut julklappar, spelar spel….skrattar, fattar inget, svåra frågor, ljuger, hittar på, luras, skrattar, dricker vin, dricker julmust och vatten. Och så lite mer vin….

Spelar mer spel och så lite mer spel. Fattar inget, blir trötta, ljuger och hittar på, fuskar. Byter spel. Tramsar.

Klockan är mycket. Äldste sonen får bråttom, måste springa till tåget. Mellan måste sova. Sover över. Han ska jobba i morgon. Storing, Minsting och jag spelar mer spel. Fånar oss. Jag förlorar.

Oj, klockan är 2! ”Hundarna måste ut! Vakna Milton o Cecy! Vi ska gå ut!”

”Va?!? Nu!? Vi är trötta!”

Går promenad. Vingligt. Magen i olag. ”Måste dricka vatten”.

Nu är klockan…..mycket. Kanske typ 3 (!) och i morgon får jag sova tills jag behagar att vakna. På golvet finns märken av glögg och köket är fullt av disk och jag är tacksam och lycklig över mina söner som är så…..underbara.

Och mitt i allt på jobbet dök också Han upp! Med chokladkartonger och en varm kram. Kan livet bli bättre? Tror inte det.

God natt (eller morgon)!