Jag känner doften i trapphuset: Rakvatten. ”Jaha, nu kommer HON ikväll.” Jag suckar. Då blir det en orolig kväll för mej.
Först spelas det musik där inne. Alltid musikallåtar på hög volym. Ibland sjunger Hon med. Jättevackert. Jätteduktig.
Sen kommer det: Han vrålar något. Ilsket. Sen en dunk. Kanske ett ”krasch”. Tystnad. Han skriker nåt igen. Tystnad. Sen fortsätter det så 1-2 timmar tills hon ”kastas ut”. Eller KNUFFAS ut. Jag har sett det själv genom titthålet i dörren (när jag ville se vem som slår vem).
Genom titthålet har jag sett att HON verkar galen, och att HAN försöker värja sej.
Denna procedur går dom igenom varje gång dom träffas. Ibland träffas dom med lite längre mellanrum, ibland kortare.
Vad bråkar dom om? Varför fortsätter dom träffas?
Det är otroligt konstigt och otroooooligt irriterande och jobbigt. Och det knyter sej i magen av rakvattendoften…. för när jag känner doften i trapphuset vet jag hur kvällen och natten kommer att bli….
Jag tror jag ska skaffa hörlurar (nej, har inga) och använda dom BARA dom kvällar det doftar rakvatten i trapphuset…..
erviluca #mammatillfyrakillar 
Svårförståeligt masochistiskt beteende men vanans makt är stor.
GillaGilla
Hoppas du får lite lugnare emellanåt. Spännande att se vad nästa reflektion handlar om.
Skickades från E-post för Windows 10
________________________________
GillaGilla