Bonde söker fru (7) /erviluca

Postat den

Dagboksanteckningar från 16-05-29

Cute teenager boy over white isolated background

Jag är en urusel planerare. Eller så är det så att jag inte planerar, utan jag ”go with the flow”. Idag hade jag tänkt städa innan jag åkte (fast egentligen hade jag tänkt städa igår, men det blev liksom inte av…), men det blev inte så. Jag insåg att jag inte hinner städa, duscha, packa och fixa för Minsting (som skulle över till sin pappa) + Milton på bara några timmar. Så kom jag på: ”Aaaaa! Det är Mors Dag och Mellan har inga pengar….Ha haaa! Då kan jag be honom städa och diska som en present till mig på Mors Dag. Så det gjorde jag, och han sa ”Okey!”. Man måste vara smart.

gummistovlar

Vilma, på Bonde söker fru, har SMS:at och mailat att man skulle tänka på vad man tog med sig för kläder, och att det både skulle vara ”fina” och ”oömma” samt badkläder, och detta skrev hon flera gånger, så jag förstod att det var viktigt. Så jag packade och packade och packade – typ allt! ”Utifall-att”, liksom….

Sen blev det som det alltid blir – lite ont om tid och lite kaotiskt. Så blir det alltid när jag ska någonstans. Så jag är van.

Vinterbilder februari 2013 promenad med Fiona och Milton 014

Först packade vi ihop alla Minstings saker, plus dator och alla andra viktiga attiraljer, och så åkte vi över med honom och Milton till Minstings pappa. Han sa att de absolut inte kunde lämna Milton till dagmatten och daghussen på dagarna utan att han skulle få vara ensam hemma hos dem, och så skulle ett barn åka hem på lunchen och gå ut med honom. Det kändes inte riktigt bra, men vad göra?

Sen åkte jag hem och packade färdigt varvid jag startade min resa mot Sundbyholms slott.

sundbyholms-slott

Väl framme ringde jag Vilma, som hon sagt. Hon sa att jag skulle ta mina saker och gå till receptionen och vänta där. Sagt och gjort. Jag släpade alla väskor och kassar uppför en lång backe och in i receptionen. Där satt redan en ung tjej och fyra män. ”Är du nervös?” frågade den unga tjejen. Jag minns inte vad jag svarade. Men ungefär: ”Tja….typ”, fast jag var faktiskt inte det. Det kändes mest bara….konstigt.

gamla kvinnor.jpg

Sen fylldes receptionen på av allehanda män och tjejer, och jag funderade på när Per Sundins kvinnor skulle komma. De kom till slut. Det var rätt tydligt vilka som hörde till vem, liksom.

Vi förstod att det var den unga bonden som var en utav de utvalda, Per och tjejbönderna. Det blir en härlig blandning!

boxer

Vi fick nycklar och det visade sig att jag skulle bo med en kvinna, men hon utropade ”…men jag har ju hund!”, och jag svarade direkt: ”Men ååååå vad kul! Får jag bo med en hund?!” så då löste det sig. Hunden visade sig vara en glad boxer på 5 år; Brolle.

fika

Nu har vi installerat oss i huset vi ska bo i. Det är ett litet fint hus som står i slottsparken, och det är två rum och vardagsrum och badrum i huset. Jättefint och prydligt. Klockan 20.15 ska vi alla samlas i receptionen för då ska vi informeras om ditten och datten. Sen är det kvällsfika och det är ju jättebra, för jag har inte ätit middag. Jag trodde man skulle få det när man kom. Jag är alltså jättehungrig! Jag får fika för kung och fosterland, helt enkelt.

Nu är vi igång, kan man säga. Kul!

……………………………………………………………………………………

fika2

På kvällen var det fika med information, eller information med fika. Vilket som. Alla s k brevskrivare samlades i ett rum, kring bord, tillsammans med ”produktionen” (tror jag det hette, dvs människorna som jobbar med ”Bonde söker fru”). De presenterade sig och informerade oss om nästa steg.

gamla-tanter

Det kändes lite förvirrande och lite konstigt alltihop. ”Vad gör jag här?” liksom. Man kunde lätt gissa vilka brevskrivare som hörde till vilken bonde. Jag tillhör ju tant-gänget förstås. Tanterna som är utvalda är av alla möjliga sorter. Man kan inte säga att Per har en speciell kvinno-stil som han faller för.

Efter informationen gick vi tillbaka till huset där vi bor, och jag och en annan Per-tant satt och pratade en stund. Jag gosade med hennes hund också. Hon jobbar på ett HVB-hem och jag är familjeterapeut/familjehemskonsulent, så vi hade många gemensamma nämnare i våra liv.

sleep1

Sen var det natti-natti.

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Vilka härliga dagboksanteckningar du delar med dig av!
    Känner igen mig såå väl även om jag var en av ”småtjejerna” 😉

    Roligt at följa dig!

    Gilla

    Svara
  2. Vad spännande!! kan det ha varit din ”baksida” man såg i en trailer 🙂
    O en rödhårig korthårig kvinna som jag såg hon var väl med förra säsongen också? Känns lite weird, vill hon bli känd eller ha en bonde till varje pris?

    Gilla

    Svara
    • Du har koll du! ”Den rödhåriga” har varit med i en säsong förut – helt rätt! Jag har ingen aaaning om varför hon var med igen, eller; Hon sökte väl och han valde ut henne, helt enkelt. Jag utgår ifrån att alla som sökte ville ha bonden s a s… Det borde vara ett bakvänt sätt att ”bli känd” på…. Eller?

      Gilla

      Svara
  3. Men gud jag är helt fascinerad av hela upplägget – jag har aldrig tänkt på konceptet förut liksom. Jag tittar ju som jag skrev förut sällan på TV och om jag tittar skulle jag aldrig valt Bonde söker fru. Men när du skriver från ett annat perspektiv än bondens, från den som är den som kanske blir utvald så blir det ju som mer nyanserat och det känns lite olustigt på något sätt fast jag vet inte riktigt varför. Det är ju vuxna människor som deltar och väljer att göra det själv.
    Och nu kanske du tar det mer med en klackspark och ser det mer som en kul grej, att bo på slott och träffa nya människor, förhoppningsvis trevliga. Men att en massa kvinnor reser till ett slott för att se vem som bonden väljer, det blir lite som i en gammaldags saga där prinsen är den som ska välja någon och så väljer han en fattig och arm men vacker flocka ur folket och simsalabam går flickans dröm i uppfyllelse – hon är den utvalda. Men de andra får skämmas och åka hem- fast så kanske det inte alls är. Utan det kan ju vara tvärtom att det är prinsen som får nobben. Hoppas att du fick en trevlig vistelse och att maten var god och allt känns bra för dig och jag tycker du är både väldigt modig och lite knäppig som genomför det. Men man lever ju bara en gång och det är kanske jag som är en riktig fegis med anlag av social fobi.

    Gilla

    Svara
    • Ja, det är lite lustigt koncept, men why not, liksom?! ”Alla sätt är bra utom de dåliga” och hittills har jag inte hittat någon man iallafall, så ”why not” (igen)?
      Jag tycker det är konstigt att skriva riktiga Kärleksbrev till bonden, eftersom man ju inte VET om man kommer att klicka i verkligheten eller inte, men jag hörde (på TV) att en del gör så.
      Jag skrev och åkte iväg för att jag tyckte att Per Sundin verkade så ”äkta” och ”god” på nåt sätt, och så älskar jag får och skulle kunna tänka mig att leva på landet. Och i så fall skaffa fler djur… Men sen vet man ju inte om man KLICKAR med mannen i fråga. Jag har ju gått på såna här ”dejter” förut liksom…Där jag TROTT att det ska klicka men ingenting har hänt…

      PS. Jag är inte, och har aldrig varit en ”fegis” – snarare tvärtom! DS.

      Spännande fortsättning följer…

      Gilla

      Svara
  4. ja gud vad spännande, jag vill redan nu tjuvtitta i slutet :). Jag tror att du blev utvald och fick dit annars måste den där bonden vara helt bakom flötet om han inte fattar att du är en riktig pingla och då var det lika bra att det inget blev.

    Gilla

    Svara
  5. Nu sitter jag bänkad framför TV:n och tittar – även min man och son 😀. Spännande!!!! Gud vad knäppt – vi känner ju inte ens varandra du och jag men jag säger där är hon, erviluca. /vslip

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar