Det jag är mest rädd för av allt är att bli dement/få Altzeimer.
Fast man ska ju egentligen aldrig säga ”mest” eller ”minst” vad gäller något, för det finns alltid saker som är värre – typ att mina söner skulle bli svårt skadade eller dö, eller att det skulle bli krig. Men förutom det.
Så fort jag börjar tappa ord eller inte minnas vad jag skulle göra, eller berätta samma historia om och om igen (vilket jag gör jätteofta enligt sönerna…), så darrar mitt inre lite grann och jag tänker: ”Första stadiet till demens/AZ…..”.
Jag tappar OFTA ord. Ofta. Men det är ju också ett symtom på stress och ”gå-in-i-väggen-grej”. Och jag är övertygad om att jag gått in i väggen både en och två gånger under livet, fast jag inte fått diagnosen, för jag har verkligen varit fullkomligt och otroligt slut och finito.
Men, nu skulle jag inte berätta om det. Jag ville bara skriva hur läskigt jag tycker det är med demens. Om det skulle drabba mej alltså. Att det drabbar andra, kan jag stå ut med… Min mormor blev dement tex. Men jag VILL INTE!
I morse, när jag kom till jobbet, tog jag upp mobilen ur väskan och tänkte SMS:a Minsting och fråga var han var, eftersom det varit lite tjaffsigt på morgonen, och jag var orolig för om han hade stannat hemma pga detta. Jag såg att han redan SMS:at mej att han hade ont i ögonen, och att JAG SVARAT på dessa SMS! Jag hade skrivit: ”Var hemma då”.
Jag blev iskall. Jag gick igenom hela promenaden till jobbet; Hade jag stannat och SMS:at? Hade jag tagit upp mobilen och SMS:at när jag kom till skolan? Näe, jag hade inget minne av det. HerreGud! Nu är det illa! tänkte jag. NU börjar jag göra saker som jag inte minns! Skicka SMS utan att minnas det! Bevis fanns ju.
Jag SMS:ade till Minsting att jag inte minns att jag skrivit ”Var hemma då”, och jag frågade VEM som hade skrivit det. Han svarade: ”Gud?”
Jag blev helt nojjig och SMS:ade det – att jag tyckte det var ”Spooky” och att det var obehagligt och att jag faktiskt blev rädd….
Till slut fick jag ett SMS: ”Jag kan faktiskt mind control så det kan ha varit jag…”.
Jag testade att kopiera ett av hans skickade SMS och skicka det till honom, och upptäckte att det var skitenkelt!
Va?!
Jävla unge!
1. Att skrämma skiten ur mej.
2. Att ljuga och hitta på.
3. Att luras.
4. JÄVLA UNGE!
Det blir ett stort STRAFF när jag kommer hem….Det blir….hm….hm…… Vafaan!
Förra gången han fick straff blev det en långpromenad. Jag tror jag kör det straffet igen, för EGENTLIGEN är jag emot straff, men något måste jag ju göra….
…och en långpromenad är rätt härlig med Minsting för man får veta så mycket spännande saker!
Jävla unge!
erviluca #mammatillfyrakillar 
ja, vilken skitunge….hehe. Uppfinningsrik och kreativ så det står härliga till, tänk om barn utnyttjade den kapaciteten i skolan istället :=))
GillaGilla
Ja, jag har väldigt kreativa barn! 🙂 ”Äpplet faller inte långt….” 😛
GillaGilla
Hej!
Att få problem med minnet skrämmer mig också. Man ska göra en sak och så har man faktiskt redan gjort den. Det är obehagligt på något sätt.
Tänk om det gick att trycka på delete på alla onödiga minnen som man har. Det skulle ge mera plats på hårddisken, för nog är det väl så att när det börjar bli fullt så sviktar minnet ibland?
Att vara konstant stressad slår sig direkt på minnet, ja liksom utbrändhet förstås. Jag brukar träna minnet ibland och låta bli att titta på minneslappen när jag går och handlar. Då kan jag bli förvånad att jag faktiskt kommer ihåg så många saker…fast jag klagar på minnet.
Erviluca, du är en duktig skrivare och det du presterar på tangentbordet tyder absolut inte på några framtida defekter som du behöver vara orolig för….Så det så!
Magister Stork / Inge Vinge
GillaGilla
Ja, jag har haft ååååår av konstant stress när jag var småbarnsmamma och socialsekreterare…. HerreGuuuud vad jobbigt det var! Jag tror faktiskt jag fått lite ärr i hjärnan av den tiden. Jag önskar verkligen att jag kunde ”deleta” en del grejer ur minnet, sånt som inte behövs där….
Själv har jag ALDRIG lapp när jag går och handlar, så det är väl då jag tränar mitt minne kanske. Jag går på ”känsla” när jag handlar, and I like it! Ibland bestämmer jag mig för att skriva en lapp, men det blir liksom inte av. Det är så tråååååkigt!
Tack för dina vänliga ord Magister Stork! Det är så kul att bli läst av och kommenterad av just dig, eftersom du ”funnits med” så länge! Sedan ”Aftonbladet-tiden” väl?
GillaGilla
Ja det var tider det. När dom lade ner Aftonbladet så flyttade jag till Passagen och när de över en natt lade ner passagen så flyttade jag till Bloggplatsen och förvandlades till Inge Vinge…bara så där…
Jag brukar roa mig i Photoshop och larvar mig för det mesta på min blogg. Ja man blir väl bara barnsligare och barnsligare med åren?
Jag gick in på Hemi…bloggen, skrev några ord till henne och hittade dig i listan till höger och självklart så kommer jag ihåg hur duktig varit och är…på att skriva….
Ha det bäst!
Storken
GillaGilla
Tack! Själv vågar jag inte byta bloggportal alls, eftersom jag tycker det är så knepigt att lära mig alla turer hit och dit var man skriver och klickar osv. Jag kan inte ens den här fullt ut, men är glad att jag kan skriva, lägga in bilder och lägga ut mina texter. Men det är väl ungefär allt. Jag saknar fortfarande Aftonbladet-tiden, för allt var roligare och enklare då… 🙂
GillaGilla