Härliga Luciatåg /erviluca

Igår tittade jag på två Luciatåg på ”min” skola. Först ett för låg- och mellanstadiet och sedan ett för högstadiet. Och jag säger bara: ”WOW!”.

Trots att jag sett 247 (tvåhundrafyrtiosju!) Luciatåg, fick dom här Luciatågen mina ögon att tåras. Luciatåget som utgjordes av årskurs 9 var ”värst”, för det fick mina tårar att rinna, och risken är, när tårar börjar rinna – om dom inte gör det så ofta (vilket dom inte gör) – att dom fortsätter att rinna för allt som jag BORDE gråtit för dom senaste åren (!), så jag fick kämpa hårt för att stoppa flödet.

Det som var finast med Luciatågen var att:

– Alla i Luciatåget – tärnor, som tomtar, som pepparkaksgummor – var så fokuserade och seriösa och allvarliga.

– Dom sjöng så fint.

– Dom som inte sjöng så perfekt fick också sjunga solo i mikrofonerna, och alla sjöng med sådan känsla!

– Barnen symboliserade hela vår jord, på något sätt, för där stod:

Tomtenissen Mohammed från Irak, bredvid tärnan Paulina från Polen som stod bredvid tärnan Leyla från Equador som stod bredvid tomten Miriam från Israel som stod bredvid tärnan Stina från Sverige. Lucian kom från Chile.

Åh, vad jag njöt!

Och jag tänkte på alla vuxna som bråkar om ursprung och religioner och födelseort och kön och hela fadderullan….och här stod barn från all världens hörn och representerade Fred och Likabehandling, och allt gott i världen.

Låt barnen styra världen (!) hade jag lust att skrika.

Sen kom jag att tänka på en händelse, som utspelade sej för ca 10 år sedan:

Jag lämnade Mellan på dagis, och i dörren mötte hans bästisar Joseph och Palle.

Mellan tog av sej jackan, medan Joseph och Palle väntade otåligt på att leken skulle starta.

Mellan sa:

– Men kolla! Ni har ju likadana tröjor!

Joseph och Palle tittade på varandras tröjor och skrattade och sa:

– Jahahaha!

– Då kan ni vara tvillingar! skrattade Mellan.

– Jahahahahaha! 

– Men oj! Nu kan du ju knappt se skillnad på dom! sa jag då.

Mellan tittade noga på båda sina kompisar, och utbrast sedan:

– Ha! Jo, det gör jag för Palle har ju glasögon!

Så skrattade alla tre och skuttade in.

Och gissa vad som är så härligt med den här lilla historien? Jo, det var att Joseph hade kolsvart hy, krulligt svart hår eftersom hans föräldrar kom från Kongo. Palle var hade ljus hy,brunt rakt hår och glasögon. Men det Mellan såg som olikt var glösögonen.

Den här historien skulle jag kunna berätta och skriva om 100 gånger, för jag tycker att det så tydligt speglar att BARN inte har fördomar från början. OM dom har det, så får dom det från oss vuxna.