Mitt i natten vaknade jag, och Fiona, av ett SKRIK. Jag FLÖG upp och hann se att även Fiona FLÖG upp – båda skräckslagna! Jag tittade mej omkring för att se barnet som skrikit så galet och hysteriskt. För precis så lät det – som ett skräckslaget förskolebarn. Hjärnan gick i 180: ”Ett barn?! I min lägenhet?? Var kom han ifrån?!? Var är han?!?”
Fiona STIRRADE på Milton, som låg blickstilla, som om det varit Milton som skrikit. Jag tänkte att Milton KAN INTE ha gjort det ljudet.
Milton låg blickstilla och såg död ut. Jag fick för mej att SKRIKET varit det sista Dödångestskriket innan han dog, så jag stirrade på honom en stund, medan jag försökte få min hjärna att vakna ”på riktigt” så att jag skulle tänka klart. Sen petade jag på Milton. Han lyfte på huvudet och tittade förvånat på mej = Inte död.
Jag började prata med Fiona: ”Vad var det som lät? Vem var det som skrek?” Hon tittade på mej, och svarade med ögonen: ”Jag vet inte, men det var läskigt! Jag är rädd…” Jag fick lugna henne en stund genom klining, klappar och prat. Sen bestämde jag mej för att det måste ha varit Milton som SKREK så galet i sömnen – även om jag inte kunde begripa hur en hund kan låta så….
Fiona lugnade sej och la sej tättintill min säng, på golvet och somnade om.
Det gjorde jag med.
Men jag undrar fortfarande idag om det verkligen var Milton som skrek….
erviluca #mammatillfyrakillar 
Ibland önskar man att man hade kameraövervakning så man skulle kunna gå tillbaka och se vad som verkligen hände (skulle ju också vara praktiskt när ens barn påstår att man har sagt nåt som man inte alls har sagt t ex). Kan nog ha varit jycken. Min skrattar i sömnen. Det låter fruktansvärt roligt. Särskilt ibland om det inträffar just när det sägs nåt dumt på TVn för det låter alltid lite överlägset också. Det där i föregående inlägg om att få en hund att sluta skälla känner jag precis igen. Min bevakar omvärlden väldigt mycket och när vi bodde i hus var det inte så farligt för dels kom inte alla ljud så nära och dels bodde ju ingen annan under eller vägg i vägg. Nu ska hon vänja sig vid att bo i lägenhet och här finns mycket som min kvarterspolis till hund har synpunkter på. Hon har tyvärr aldrig fattat vad ordet tyst betyder och ska alltid ha sista ordet om det så bara blir ett litet ”vvvvvv(off)” på slutet. Att tysta henne genom att gå emot henne och liksom torna upp sig och dominera brukar framkalla de mest skrattretande blickar och miner från henne och det är inte så lätt att fortsätta se så sträng ut som man har tänkt sig då.
GillaGilla
Vad ljuvligt! Jag kan inte låta bli att älska hundar som är sådär Personliga! Min Flisa var ju sån där och hade så mycket uttryck för sig. Fiona är lite åt det hållet också, men hon har inte alls lika många ansiktsuttryck som Flisa hade. Att ha en hund som skrattar i sömnen – åh, vad kul!
GillaGilla
PS. Vad är on för ras?
GillaGilla
Hon kommer från många generationer av blandraser på sin mammas sida och det var alla möjliga raser inblandade där men hennes okände fader bara måste ha varit en schapendoes för hon är väldigt lik dom. Hon är smalare än de äkta är och har inte så krusig päls men jag har sett bilder på schapendoesar som hade kunnat vara Stella och hon verkar ha mycket av deras kynne också.
GillaGilla
Jag har haft en sådan granne, så jag vet precis hur de ser ut – jättesöta!!
GillaGilla
PS! Om länken funkar så ska du se en schappe i en hängmatta och den är otroligt lik min hund http://www.dogwallpapers.net/fullsize/schapendoes/schapendoes-dog-in-a-hammock-wallpaper.html
GillaGilla
Ja, så såg min grannes hund ut också. Jättefina!
GillaGilla