Alldeles i närheten av höghusen där vi bor finns det fårhagar. Fyra stycken för att vara exakt. Där går ett gäng får på somrarna. Fast bara i en hage i taget.
Många hundägare går med sina hundar i fårhagarna, där man kan släppa sin hund, utan att den ”försvinner” för långt, eftersom hagen är inhägnad.
Jag har en runda med hundarna som startar i fårhage 2 och fortsätter in i fårhage 3, men eftersom fåren den sista tiden gått omkring i fårhage 2, så har jag tagit en vända runt fårhage 2 för att sedan gå in i fårhage 3. Ferstehen Sie? Nåja. Skitsamma. Jag brukar ha koll på var fåren är, men det hade jag inte idag. För när vi gick där i fårhage 3 upptäckte jag plötsligt bajs på marken. Näe, för att vara exakt var det Fiona som upptäckte bajset: ”MUMS! SMASK!”. Uäck! Sen kände jag faktiskt får-lukt. Både jag och hundarna nosade i luften: ”Mmmmm?” Was is das?
Vi gick ned för backen vi brukar gå, och hörde ”BÄÄÄÄÄ!”. Och plötsligt stod vi ansikte mot ansikte med Får-gänget.
Jag vet inte om ni vet det, men jag ääääääääääääälskar får!
Jag tänkte att nu skulle hundarna få lära sig att vara snälla mot får, eftersom jag äääääääääääääälskar dom. Det jag älskar ska dom älska. Punkt.
Dom fattade.
För vi gick försiktigt genom fårskocken, och eftersom dom är rätt tama och vana vid att människor klampar rätt igenom dom, så att säga, så flyttade dom sej bara lite makligt när vi kom där. Jag stannade hundarna och vi stod där och tittade på varandra: Fåren vs me and my dogs.
Tre lamm frigjorde sej ifrån flocken och kom fram till oss så att jag kunde klappa dom på huvudena. Samtidigt nosade Fiona och Milton på lammen, och dom på hundarna. Vilken LYCKOSTUND! För mej! Jag pratade med ”löjliga rösten” med både lammen och hundarna, och det var så GULLIGT!
Men inte tänkte jag på att ta fram mobilen och fota. Jag mest bara njöööööt.
Fiona såg ut som en ängel. Och hennes fåniga svans vickade fram och tillbaka. Hon la öronen bakåt och det såg verkligen ut som om hon sa: ”Jag är jättesnäll – jag loooovar!”. Milton såg ut som: ”Eeeeeh….vilka är ni?? Ska vi leka? Eller??”
Sen gick vi.
I morgon ska vi göra om det, tror jag. Men jag ska ladda mobilen först. Och vara BEREDD.
För jag vill Fånga Lyckan!
På bild.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Man kan inte lite helt på hundar. De hade också kunna göra illa fåren 😦 Och då är det du som är ansvarig. Men hur ska ägaren av fåren veta vems hundar det är om han eller hon inte såg dej ? Jag skulle aldrig släppa min hund lös där han kan jaga andra djur. Min hund får bara vara lös på hundcafé och i hundgårdar. Just därför så älskar han att åka till stan. Det är där dom finns hundgårdarna och hundcaféerna. Politikera säger nej till hundgård där jag bor. Det är många som är sura på detta. Det bor många hundar i Trollbäcken.
GillaGilla
Oj! Jag glömde skriva att jag faktiskt kopplade hundarna när jag kände fårlukten. Så dom gick kopplade genom fårskocken, så jag hade full koll. Jag älskar ju får! Och jag visste inte hur hundarna skulle reagera. Men nu vet jag. Dom är skitcoola.
Själv skulle jag inte stå ut med att ha hundar om dom inte fick springa lösa ibland. För jag skulle tycka för synd om hundarna. Dom äääälskar att rusa runt. Fast dom kommer i princip alltid när jag visslar och dom har aldrig visat aggressiva tendenser, och jagar inte såsom jakthundar gör.
GillaGilla
År Fiona en Fårsteh, kanske?
GillaGilla