Att väcka Minsting, och få iväg honom till skolan är….Mission Almost Impossible, och jag får både hjärnblödning och hjärtinfarkt samtidigt – varje morgon!
Jag tror inte det är nyttigt.
– Vakna nu! säger jag när jag går in till honom kl. 6.30.
– Mmmmm….svarar han
– Vill du ha the och mackor? frågar jag (för att få hans hjärna att vakna och tvinga honom att svara)
– Mmmmm….svarar han
-Vakna nu då! säger jag igen och går ut ur rummet.
Jag går in i köket och börjar göra iordning frukosten. Ropar då och då:
-Är du vaken?
– Mmmmmm……
Jag går in med frukosten till Minsting. Han sover djupt:
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
– Meh! Vakna NU! ropar jag. VAKNA!! Sätt dej upp!
Minsting rör på sej. Lååångsamt sätter han sej, men sitter som en ostkrok.
– Kom igen! Det finns frukost nu! Klä på dej!
– Mmmmmm….
Jag går och äter frukost, och ropar då och då:
– Är du vaken? Vakna!!
Jag går in i Minstings rum igen. Han sitter dubbelvikt och sooooover:
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………….
– Meh! VAKNA! KLÄ PÅ DEJ!!
– Okey….sluddrar han sömnigt.
Jag står och stirrar på honom och säger flera gånger att han ska VAKNA, KLÄ SEJ, KOM IGEN!!!
Men jag måste också ta tag i mitt eget; fixa till mej själv och gå ut med hundarna.
– Nu får du klä dej och äta frukost, så går jag ut med hundarna under tiden!! säger jag.
– Okey! svarar Minsting.
*går ut med hundarna*
När jag kommer in ligger Minsting och….soooooover!!!
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………..
– VAAAKNAAAAA NU DÅÅÅÅÅ!!! Jag har varit ute med hundarna redan och nu MÅSTE DU VAKNA!!!!
– Okey….
Stressen kryyyyper i mej. Jag har inte tiiiid att BARA tjata på honom, vakta honom och hålla på!
– Jag har inte tiiiid att bara tjata på dej!!! GÅ UPP NUUUUU!!!
– Okey….
Han sitter upp, rör på sej, tittar på kläderna….
– KLÄ PÅ DEJ!!!!!
– Okey….
Efter en stund tittar jag in i rummet igen. Minsting har klätt på sej och sitter och äter frukost. Wohooooooo!
Efter ytterligare en stund tittar jag in i rummet igen. Minsting sitter och stirrar rakt fram. Frukosten är slut men han har liksom ”fastnat”…..
– GÅ OCH BORSTA TÄNDERNA! NU!
– Okey….
Minsting går in i badrummet. Fastnar. På toaletten.
– ÄR DU INTE FÄRDIG SNART?!? ropar jag genom dörren.
– Okey….
Klockan tickar.
Och tickar.
Stannar aldrig.
Jävla klocka!
Jävla tid!
Minsting kommer ut ur badrummet.
– Borstade du tänderna?
– Typ…..
Jag SER på honom att han ljuger.
– Nej, det gjorde du inte! Gå och borsta tänderna!
Minsting går i badrummet och boooorstar täääänderna låååångsamt….
*stress*
Minsting lufsar ut ur badrummet in i sitt rum och sätter sej på sängen.
….tick tack tick tack tick tack tick tack…
– Vad gööööör du?
– Okey….
– Nej, VAD GÖR DU??
– Eeeeh, va?!
– Vad gör du??
– Eeeeh, jag trooor jag har gympa idag….
Klockan går.
– Meh! Ååååh! Jag frågade dej ju igår!! Var är dina gympakläder då??
– Vetne…
– VET du inte?!?
– Näe, jag hade dom här typ nyss…eller igår…eller nåt….
*letar*
*letar*
*letar*
Gissa om hjärtsnörpen är långt borta?!
Ingen gympapåse. Den är troligen hos pappan.
Fixar annat: Hittar gamla gympabyxor, tar en t-shirt, lånar gympaskor av Mellan (fast utan att fråga: Säg inget till honom!!!!). Mellan har redan gått till skolan. Of course! Klockan är MYCKET!!!
– Gå nu!!
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen, sätter på sej jacka….
……går in i vardagsrummet, lägger sej i soffan och gullar med Milton (!).
– Meh! Klä på dej nu! Du har inte tid med det där!!! fräser jag.
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen, sätter på sej en sko…..
– Var e den andra skon?
*letar*
Den ligger i Fionas korg. Hel. Puh!
Minsting sätter på sej den andra skon, lägger sej i soffan och gullar med Fiona.
– Meh, Minsting!! Du har bråttom!! Jag får hjärtsnörp och hjärnblödning! Du måste gåååå nuuuuu!
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen.
– Var e gympapåsen?
– I ditt rum antagligen. Jag hämtar den!
Jag vill INTE att han ska röra sej från hallen igen!
När jag hämtat gympapåsen är Minsting inte i hallen längre. VAR ÄR H AN??
Han ligger i soffan och gullar med Fiona!!!
– KOM IGEN NURÅ!!!! skriker jag.
– Okey…säger Minsting och reser sej lååååååååååångsamt….. och lufsar ut i hallen.
– Var e mina vantar??
*tittar på hatthyllan*
Dom ligger överst. Helt synliga.
– Där! säger jag och tar ner dom till Minsting som har ögonen i hatthyllehöjd. Förståååår inte att han inte såg dom!
– GÅÅÅÅ NUUUUU! säger jag vänligt och leeeer.
Till slut går han, och jag är HELT SLUT!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Orsaken till att han är så trött på morgonen kan bero på många saker. Han somnade för sent. Han har nån dold lungsjukdom astma eller kronisk bronkit. Ta honom till läkare. Jag var också sån när jag gick i skolan. utom de första årskurserna.
GillaGilla
Ja, så kan det vara…men grejen är att han växer så det är inte klokt, och får skägg och hår överállt så han är mitt i en jätteprocess!
GillaGilla