Fredagsmys och gapskratt /erviluca

Postat den

Fredagsmyset går så fort nuförtiden. Grillad kyckling/revbensspjäll, pommes frites, sallad, läsk sväljs ner i en rasande fart, salta mandlar på det och sedan påsen med godis. VIPS! Igår var jag färdigmyst vid 19! Och ”mysprogrammet” Idol, började ju 20.00!

Förritiden – när jag var barn – kändes myset mycket lääääängre och MYCKET mysigare.

Fredagsmys = Äta något gott och lättlagat FRAMFÖR TV:n, sen snacks och godis och massor av läsk (eventuellt någon alkohol, men det går lika bra utan). Punkt. Att äta vid bordet i köket är inte ”fredagsmysigt”. 

Jag minns en liten 10-årig invandrarflicka som sa till mej: ”Vi har inte fredagsmys hemma för mamma vet inte hur man gör….Kan inte du säga till henne hur man gör?”

Fredagsmys äger, även om det inte är lika mysigt NU som det var FÖRR. Å andra sidan är det så med nästan allt juh…. 😦

Jag skrattade mycket som barn. Och jag minns FNITTER-GAPSKRATT-SKRATTA-ÅT-ALLT-åldern (har killar någon sådan?): Ååååååååh, vad vi skrattade! Åt nästan allt! Vi skrattade så vi grät! Ofta kunde vi inte sluta, utan skrattade sådär hysteriskt åt små enkla saker. Tillsammans.

Men det var länge sen. Det är långt mellan skratten nu. DOM skratten iallafall. Det är ååååår emellan. Fast jag hade ett sånt igår kväll.

Jag låg och läste Martina Haags ”Martina-koden” igår kväll (efter fredagsmyset och Idol) och på sidan 115 ungefär, började jag gapskratta och sen låg jag där och skrattade mej igenom resten av boken. Jag skrattade så att det kom tårar i ögonen. Utom sista kapitlet, för det var lite mer allvarligt. Hon är så rolig, och beskriver vardagshändelser på ett så lurigt och härligt sätt. Och jag känner igen mej så det är inte klokt!  Jag tror hon är min själssyster, faktiskt.

Jag skrattade mej igenom nästan hela ”Hemma hos Martina” också, men ”Underbar och älskad av alla (och på….)….” log jag mej igenom, men skrattade inte högt.

Det är härligt att få skratta ordentligt, men ofta blir det bara ett litet ”he he!” hos mej, eller en liten lycklig och glad känsla i bröstet, och ett leende.

I miss fridaymys and I miss laughing out loud….

Men men….vi ska alla den vägen vandra….

….eller nåt….

 

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Har du inte läst alla hennes böcker-gör det! Känner igen mig i allt hon skriver i princip. Känns så skönt att läsa att man inte är ensam om sina ibland konstiga tankar, konstiga saker man gör osv 🙂 Just nu läser jag Heja Heja av henne..men tror iofs inte jag kommer börja springa för det..hehe

    Gilla

    Svara
    • Ja, jag har läst alla hennes böcker UTOM ”Heja heja” (eftersom jag tänkte att det ju handlar om att springa, och det intresserar inte mej att LÄSA om det…men den kanske är kul ändå??).

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar