Man ska inte ropa hej…./erviluca

Postat den

….fast jag är världsbäst på det!

Att ropa hej INNAN alltså, men då säger alla optimistiska carpe-diem-pratare att man SKA ropa hej, för det är bättre att njuuuuta fram det onjutet liksom, än att oroa sej eller bekymra sej. Så då är jag väl helrätt då.

Jag ropade hej när Minsting kom upp ur sängen i morse och var klar långt innan han skulle iväg.  Jag ropade hej när han satte på sej ytterskorna och vi gick tillsammans ner ut på gården (för jag skulle gå ut med hundarna samtidigt). Jag ropade inte så mycket hej när vi upptäckte att luften i däcken på cykeln var försvunnen, men det löste jag genom att rusa upp i lägenheten, riva ner alla vantar och mössor på hyllan (eftersom jag hade för mej att jag sett cykelpumpen där i höstas….Rätt!) och rusade ner igen och pumpade däcken.

Och jag ropade HEJ när Minsting cyklade iväg.

We did it! Tjohoooo, liksom.

Han har lyckats vända fullkomligt på dygnet under sommaren – lagt sej senare och senare (eller tidigare och tidigare??) och gått upp senare och senare….Det har blivit fullkomligt PANNKAKA av dygnet kan jag säga. Utan sylt.

 

Jag gick ut med hundarna och när jag kom in och hade satt mej ner för dagens första kopp kaffe, ringde min telefon. Det stod ”Minsting” i displayen så jag sa ”Hallå, vaere??” ungefär (och suckade för jag väntade mej att han skulle klaga, ha ont, vilja gå hem osv). Det var Minstings lärare som ringde och sa att Minsting var ”grön” i ansiktet, svettades och mådde ”jättedåligt”. Jag sa att han INTE fick åka hem igen (som den Hårda mamma jag är) och att det troligen var för att han inte rört sej på hela sommaren, så kroppen hamnade väl i chock av cykelturen.

Läraren envisades med att han mådde ”JÄTTEDÅLIGT”, och jag tänkte ”Jävla Dramaqueen…” (Minsting alltså – han kan verkligen spela sjuuuuk!). Sen fick jag prata med Minsting och han hade ”jag-mår-jättedåligt-rösten”. Jag sa till honom att han INTE fick åka hem, utan att jag skulle komma dit.

Jag åkte till skolan. Minsting satt i lärarrummet med en lärare. Dom var såååå bekymrade över honom, och han såg ut som han brukar se ut när han ”spelar sjuk”. Jag tror säkert han svimmade och jag tror säkert han mådde dåligt, men jag tycker inte det är konstigt efter en sommars stillasittande….

Jag sa att vi skulle åka till doktorn direkt och ta lite prover, så det gjorde vi.

Förhoppningsvis har Minsting nu fått sej en Tankeställare kring vad som händer när man sitter still för länge utan att röra sej.

Om jag tjatat och tjaffsat om att han ska gå ut/röra på sej osv?!?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Typ hela sommaren.

Men det är svårt att förflytta en 186 cm stor kille, om han inte vill själv.

Jag tror att han vill nu.

Och att han förstår vad jag menar.

Obs! TROR.

 

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. ”Tror gör man i kyrkan” brukade min morfar säga.
    Min stora grabb har också ett ojvadjagmårdåligtjagmåstenogstannahemmaochsittaviddatorntonfall som jag avslöjar i ett nafs. Vi mammor är bra på sånt. Lärare är lite sämre på det.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar