Om man kastar ut flera metrevar samtidigt, åt olika håll, i olika sjöar – hur ska man då veta vilket metspö man ska ta tag i först, när det nappar, om man inte vet hur stor fiskarna är, eller om dom smakar gott?
Om man valde partner rätt tidigt i livet, och sen är otrogen, och man tycker att ”andra-valet” är bättre…Vem väljer man då? Den man varit med länge, men som kanske var ett ”val utifrån att man var rätt ung” (och korkad?), eller väljer man den man valt som ”vuxen” (och klokare?)?
Hur viktigt är det att ”hålla det man lovar”, dvs om man gift sej och stått där i kyrkan och lovat älska någon ”…i lust och nöd”, hur nödig får då nöden vara – och hur lång? Och ska man hålla ihop ”no matter what”, bara för att man lovade det i kyrkan? Lovar man varandra att vara ihop för evigt även när det är en borgerlig vigsel?
Hur kan man VETA när man är ung att det är Rätt Val?
Hur mycket ska man bråka innan man skiljer sej? Eller hur ”iskyligt” får det vara? Eller hur länge bör man kunna avstå från sex i en relation?
Om ens man/fru blir svårt skadad i en olycka, eller om hen blir psykiskt eller fysiskt sjuk; Hur mycket Elände ska man stå ut med?
Förr kunde man ”välja bort” handikappade barn…..Men kan man ”välja bort” en handikappad fru/man?
Om man älskar sex, och plötsligt så lever man med en man/fru som inte längre kan/vill/orkar/förmår ha sex – hur länge ska man då stå ut utan sex?
Vilka livsval gör vi människor?
En del härdar ut i Oändlighet – andra ger upp nästan direkt…..
Vilket råd skulle du ge din son/dotter om hans/hennes partner blev psykiskt sjuk, och dina barnbarn blev ”drabbade” av detta? Vad skulle du göra om din partner insjuknade i någon psykisk eller fysisk sjukdom, som var livslång och inte gick att bota?
Vad skulle du göra om din partner blev svårt handikappad i en olycka?
Det var lite lördagsfunderingar….
…som startade av en jättefin dokumentär om fyra tjej-kompisar, som jag såg på SVT 1 ikväll.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Tror det är svårt att ge generella svar. Varje situation kräver sin egen reflexion. Men jag tror att man ska försöka ganska långt att hantera sitt äktenskap. Ibland går det ju faktiskt att rida ut stormen. Men sen är det alltid en fråga om var de egna gränserna av ork går. Man ska passa sig för att döma. Åtminstone innan man varit där.
GillaGilla
Absolut! Så är det. Men det är inte lätt. Det är inte lätt att vara människa. Det är inte lätt att vara jag ibland. Ibland kan man rida ut stormen, och ibland inte. Ibland orkar man och ibland inte.
Och man ska absolut inte döma någon! Absolut inte. Vi klarar det vi klarar och de flesta gör sitt bästa.
Tror jag.
GillaGilla
Tillhör nog den gamla stammen..
Gift med en fd alkis (nykter sen 4år) vi har varit tillsammans i 13år.
Stannat pga kärlek och att så ska man göra.
Är själv kronisk sjuk sen ca 8år. Han stannar pga kärlek och så ska man göra.
Jag tycker människan verkar ge upp för enkelt idag..
Eller att människan kräver att lyckan ska finnas där hela tiden???
Att det är för mycket jag jag jag och att man måste ha mer hela tiden.
Människan stannar inte upp och ser vad den har och njuter inte i stunden.
🙂 Skulle kunna surra hur mycket som helst om detta men ger mej nu.
Tack för att du skriver! Har läst hos dej i flera år och du är bara bäst!
GillaGilla
Ja, ”ska och ska”…En del stannar, andra inte. En del ”offrar” sina barn, andra inte. En del barn mår bättre av att föräldern ”lever ut stormen”, andra inte. Finns det kärlek i botten så har man något att kämpa för, men tar kärleken slut….
Kroniska sjukdomar är olika också. En del kan man leva med, andra är svårare….Jag har tex träffat några som lever med bipolära partners…Hur mycket orkar man, är då frågan man ställer sig? Och hur länge ska/orkar man stå ut?
Ja, det är viktigt att njuta av stunden och av Nuet, men svårt. Jag har en förmåga att både blicka framåt, för mycket OCH bakåt, men ibland är jag fenomenal på att stanna i stunden och njuta av den.
Jag skulle nog också kunna surra hur mycket som helst kring det här, men det viktiga är ju att inte döma någon annan och dens val.
Jättekul att höra att du läst det jag skriver i flera år! Jag blir ”skitaglad”! 🙂
GillaGilla